Vaccinationsinformation
Vaccin mot Stelkramp, Difteri & Kikhosta

För att få ett bra grundskydd rekommenderas att man får tre doser under ett år.

Dos 1
Dos 2: 2-3 månader efter dos 1
Dos 3: 12 månader efter dos 1

Får man en fjärde dos fem till tio år efter den tredje dosen har man skydd mot stelkramp i 20 år.

Grundskyddet mot stelkramp, difteri och kikhosta håller inte hela livet utan måste fyllas på med jämna mellanrum.

Vaccination mot stelkramp, difteri och kikhosta ingår i det svenska vaccinationsprogrammet för barn. Har man inte ett skydd sedan tidigare behöver man vaccineras vid tre tillfällen. De flesta som är födda och uppvuxna i Sverige har blivit vaccinerade mot stelkramp som barn. Om det är mer än 20 år sedan man senast blev vaccinerad kan man behöva förnya sin vaccination. Är man osäker på om man har stelkrampsskydd bör man kontakta vården.

Biverkningar som kan förekomma efter vaccination är ofta lindriga och snabbt övergående. Vid stickstället är det vanligast med: ömhet, rodnad, klåda och svullnad. Andra biverkningar är huvudvärk, sjukdomskänsla, feber och illamående.

För ytterligare information, se FASS:
Booostrix®
Booostrix® Polio

Sjukdomsinformation

Stelkramp är en mycket allvarlig sårinfektion som obehandlad ofta leder till döden. I Sverige anmäls årligen 0-3 fall av stelkramp.
Stelkramp orsakas av en sporbildande bakterie som normalt finns i tarmen hos många djur men även i jord som gödslats. Sporerna kan leva ute i det fria i decennier. Bakterien bildar ett gift som blockerar nervimpulserna från vissa celler i ryggmärgen. Stelkrampssporerna finns i vanlig matjord, och stelkramp uppträder ibland via sår som uppstått i anslutning till trädgårdsarbete. Stelkrampsfall kan även inträffa trots avsaknad av synliga sår.
Patienter insjuknar med övervikt från det sympatiska nervsystemet med svettningar och hjärtklappning. Så småningom tillstöter regelrätta kramper. Kramperna utlöses ofta via yttre stimuli som ljud och beröring. Toxinet binds till nervändar och symtomen kvarstår därför under flera veckor. Eftersom risken för kvävning i anslutning till krampanfallen är stor, brukar ofta patienterna sövas ned och behandlas i respirator tills giftet gått ur kroppen.
Infektioner med stelkrampsbakterier går aldrig att utrota, då bakterien normalt finns i tarmen hos många djur och i miljön. Klinisk sjukdom kan dock förebyggas enkelt och effektivt genom vaccination.