Förebyggande vaccination mot meningokockinfektion omfattar en singeldos som kan ges till vuxna och barn från 11 års ålder.

Vaccination är sällan motiverad för korttidsresenärer, men vid inresa till Saudiarabien är vaccinationen obligatorisk för pilgrimer. Vissa länder kräver meningokockvaccination för längre tids studier i landet. Långvarig nära kontakt med lokalbefolkningen kan motivera vaccination, speciellt i tider av epidemier, och för barn och ungdomar under 25 år som är mer mottagliga för sjukdomen. Trekkers som vistas i Nepal mer än 3 veckor brukar rekommenderas att ta vaccin. Vaccination kan också övervägas vid arbete med sjukvård i områden med hög smittrisk.

Biverkningar som kan förekomma efter vaccination är ofta lindriga och snabbt övergående. Vid stickstället är det vanligast med: ömhet, rodnad, klåda och svullnad. Andra biverkningar är huvudvärk, sjukdomskänsla, feber och illamående.

För ytterligare information, se FASS
Menveo®

Meningokocken är en bakterie som påvisas ganska ofta i svalget även från helt friska personer. Det finns flera olika grupper (A,B,C,Y och W135).
De flesta fall i Sverige orsakas av typ B medan typ A och C orsakar större epidemier i andra länder.

Bakterien infekterar enbart människan. Smittämnet sprids genom nära kontakt, i regel som en luftburen droppsmitta, till de övre luftvägarna. Inkubationstiden hos dem som insjuknar är 2–3 dygn.

Meningokocksjukdomen är en akut insättande febersjukdom som brukar ge hjärnhinneinflammation med svår huvudvärk, kräkningar och nackstyvhet. Patienten är ofta omtöcknad och förvirrad, och sjukdomen kan i svåra fall leda till medvetslöshet. Den allvarligaste formen kännetecknas av blodförgiftning med hudblödningar och sjunkande blodtryck.

Epidemier med typ A förekommer nästan alltid i Afrika och ofta i Sydamerika (främst i Brasilien). Söder om Sahara i Afrika är risken större under torrperioden december – juni.
Risken för meningokocker bland pilgrimer till Mecka är hela 2/1000 att jämföra med 0,004/1000 i landet övrigt. Detta beror på vanan att kyssa den svarta stenen i Kaba vilket måste anses som ett sätt att överföra smittan.